Ny insikt från Göttingen: At Focus
Ny insikt från Göttingen: At Focus
Nya resultat om behandling av förmaksflimmer: Betydelse av kalciumdoft
De underliggande mekanismerna för förmaksflimmer, en utbredd hjärtarytmi i Tyskland, har nu fått ny insikt från forskning vid University Medical Center Göttingen (UMG) i samarbete med det tyska centrumet för kardiovaskulär forskning (DZHK). Ett team under ledning av professor Dr. Niels Voigt har upptäckt att störningar i kalciummumpningen av hjärtmuskelcellerna bidrar till de kroniska formerna av denna sjukdom.
förmaksflimmer är en av de vanligaste formerna av hjärtarytmier i Tyskland och drabbar cirka två miljoner människor. Detta orsakas bland annat av sporadiska elektriska funktionsfel i hjärtspisarna i hjärtat, vilket kan öka med tiden. Dessa förhållanden är inte bara obekväma, utan kan också få allvarliga konsekvenser, inklusive slag när det finns blodproppar.
Studien, publicerad i tidskriften "Circulation", visar att proteinreduktion i hjärtmuskelcellerna spelar en central roll i utvecklingen av förmaksflimmer. Detta påverkar cellernas kalciumdoft. Kalcium är ett väsentligt element som ansvarar för hjärtmuskelns kontraktil funktion. Forskarna: Insidan påpekade att dessa buffertar fungerar i bilen som liknar "stötdämpare"; Om du inte längre är effektiv kan till och med små fluktuationer i kalciumkoncentrationen leda till betydande problem.
En viktig del av studien var användningen av hjärtvävnad, som togs under kirurgiska ingrepp. Här är hjärtmuskelcellerna isolerade och kan göra sina kalciumvågor synliga med speciell mikroskopteknik. Dessa vågor är felaktiga elektriska impulser som uppstår i muskelvävnaden och leder till de oregelbundna hjärtslag som är egenskaperna hos förmaksflimmer.
Forskarna: Inuti bestämde också att redan godkänd medicinering, såsom Levosimendan och Omecamtiv, kan användas potentiellt för att förbättra kalciumdoften. Dessa läkemedel kan hjälpa till att ersätta de defekta buffertarna i hjärtmuskelcellerna och därmed erbjuda nya terapimetoder för patienter med förmaksflimmer.
Betydelsen av denna forskning är stor eftersom den inte bara fördjupar förståelsen för mekanismerna för förmaksflimmer, utan också öppnar perspektiv för nya terapeutiska tillvägagångssätt. Teamet som leds av prof. Voigt är optimistiskt att nya strategier för målinriktad behandling av förmaksflimmer kan utvecklas, vilket minskar sjukdomens frekvens och förbättrar livskvaliteten för de berörda människorna.
Sammanfattningsvis kan man säga att resultaten från denna studie är ett steg i rätt riktning för att förbättra hanteringen av förmaksflimmer och för att minimera de tillhörande riskerna. Forskning hjälper patienter med denna ofta hjärtarytmi kan få bättre behandlingsalternativ.